A barking dog is often more useful than a sleeping lion...

Nu har jag äntligen tagit det första klivet ut i bloggvärlden! Från att ha tagit helt avstånd från det pga att jag själv ansett det vara ytligt och materialistiskt till att ha blivit inspirerad av ett fåtal bloggare och vänner  och faktiskt känt mig motiverad till att bidra med den positiva delen av bloggvärlden är jag nu här... writing out loud! Jag har insett att istället för att sitta i mitt lilla hörn och mumla om det jag tycker är negativt med bloggande ( ex fåfänga, ytlighet, nyaste this nyaste that) så kan jag faktiskt bidra med det jag anser vara av värde... (dvs what matters the most... så som relationer, personliga möten, inspiration, kommunikation, strävan,  saker som kanske inte ses med ögat men känns med hjärtat) sånt som alla faktiskt kan förhålla sig till och ha nytta av.

Nu börjar resan! Ja, min bloggresa!
Igår kväll var jag med min fina vän Elin som jag träffade när jag höstterminen 2005 bodde och studerade i Spanien. När vi lärde känna varandra där så insåg vi att vi bodde supernära varandra hemma i Stockholm och att vi dessutom hade en massa gemensamma vänner! Vi har varit goda vänner sen dess. Hursomhelst så var vi hos henne, åt middag, kollade på en spansk film ( Maria full of grace/ Mara llena de gracia) och sen hjälpte hon mig komma igång med bloggen. När jag kom hem strax efter midnatt så fortsatte jag vara uppe med det ena och det andra tills jag vid 02:30 insåg att jag behövde lägga mig! Jag ställde larmet på 08:00 för att vara på plats för min läkartid kl 10:00. Precis när jag la huvudet på kudden för att inhalera mina omedvetna andetag så kom jag på att läkartiden visst var 09:00 vilket innebar att jag behövde ställa om klockan till 07:00!! Mindre glad lade jag mig och somnade snabbt. Jag var helt slut när jag vaknade men kämpade mig iväg och kom dit strax innan 09:00 bara för att veta att läkartiden var 09:15. Inte nog med det så var läkaren 15 minuter sen. Min första tanke var... -aaaah jag hade kunnat snooza 3ggr! Men läkaren var så trevlig och helt genuin och bad om ursäkt att hon var sen. Hennes bemötande inspirerade mig och gjorde mig påmind om alla de gånger jag varit den som kommit sen eller inte passat en tid. Efter den tanken kunde jag snabbt svara henne med ett leende på läpparna och i hjärtat;  -Det gör absolut ingenting:)
Den tanken lämnar jag med er idag på min första bloggdag..... Alltså den gyllene regeln <3